Till stranden – Peter Højrup
Om en vistelse i solen medan världen brinner.
En liten semesterö i Turkiet. En frodig ö, med sparvar grälande i pinjeträden. Ett gäng tidigare kollektivvänner på gemensam semester – Linn med sin huvudvärk, Ib med sina sopprecept, Hermann med tvillingarna ständigt ilande runt benen. Alla väntar de på något i värmediset. På regnet, på Ernst, på att gummibåten i bukten ska flyta i land med sin illavarslande last.
Till stranden är ett existentiellt och geopolitiskt drama speglat i det lilla skeendet, ett ironiskt och oroväckande möte mellan två olika sorters exil. De privilegierade skandinaverna är på flykt undan vardag och desillusion, människorna som flyter i land på stranden har i sin tur lämnat prickskyttar och tortyr bakom sig. Plötsligt smakar eftermiddagsdrinken i baren aningen beskare. Plaskandet i den egna gummi båten känns en smula tafatt. Är det verkligen tillåtet att njuta medan världen brinner?
Till stranden är också en mycket vacker bok, som ekar av en annan mästerlig semesterroman, Virginia Woolfs Mot fyren. Liksom hos Woolf är språket i absolut centrum för Højrup. Med stor sinnlighet och precision återger han såväl den svävande, nästan filmiska stämningen i det turkiska semestersceneriet som tankeflödena hos de karaktärer som tillfälligt befolkar det. Vid en första anblick händer inte mycket alls på stranden – men i språket öppnar sig världen!
”[…] här ligger all styrka och skönhet i språket, i Højrups förmåga att fånga nyanser, att skildra allt levande, träden, vinden, fåglarna och alla de ensamma själarna, så att jag är där, intensivt närvarande under de stillastående dagarna då så många minnen och drömmar flyter omkring som gäss på vågtopparna, men inga beslut fattas, utan allt sker avsiktslöst […] ’Till stranden’ är en underbar bok. Den känns vid världens oro, släpper in mörkret och förbannar det, men släcker för den skull inte ljuset som lyser över en liten plätt på jorden där några människor försöker leva så gott de kan och glädjas åt ömhet och vänskap, lekande barn och blommande träd.”
– Ingrid Elam, Dagens Nyheter
*
”Det är en mild, sinnligt vacker och just i kraft av denna eviga skönhet också en stor, förtvivlad och sorglig roman som Højrup förärar oss.”
– Mai Misfeldt, Kristelig Dagblad
”En strålande roman om fem njutningslystna danskar på en öl full av människor på flykt […] ett existentiellt drama, en flyktingpolitisk bredsida och en rad eminenta porträtt.”
– Line Rasmussen, Børsen
”Sällan har man väl upplevt ett så ovanligt starkt språkliggörande av det i grund och botten allmängiltiga. Till stranden gör världen större. På gott och ont.”
– Søren Kassebeer, Berlingske
”Ännu en språklig pärla om den moderna människans dilemman från Højrup, som skriver så att havsmåsarna sjunger och man glömmer att större delen av romanen är stillastående som en sommardag på stranden.”
– Barbara Rugholm, Litteratursiden
”Peter Højrup ger med semesterromanen Till stranden sitt vackra, sinnliga skrivande fritt utlopp […] Hans prosastil är inget mindre än en mani, som ovillkorligen fortplantar sig till varje uppmärksam läsare.”
– Erik Skyum-Nielsen, Information